Kiosklitterär skräckromantik



Monstren är här. Frågan är hur länge trenden stannar. Åtta böcker True Blood, fem böcker Twilight, sex böcker House of Night och även Blod & Choklad som ursprungligen skrevs 1997 men inte översattes förrän förra året. Kan tänka mig att boken egentligen är för dålig för att översättas men att man ändå tjänar pengar på monstertrenden just nu. Jag har absolut ingen lust att läsa Blod & Choklad men såg filmen från 2007. Mycket dålig, må jag säga.


Så rotar jag bland pocketböckerna på loppis och hittar den här. Bläddrar nästan förbi den men det går ju inte att missa författarnamnet tryckt med bautastora bokstäver mitt på omslaget. P C Cast. "Vad är det här?", tänker jag.
Ser snabbt att den ingår i en serie som heter Partholon, kollar förlag... Harlequin!

Sedan juli 2010 har Harlequin gett ut nio böcker inom undergenren "paranormal romance - nocturne", två till är planerade till början av mars. De har inte bara lyckats grabba tag i P C Cast utan även fått in en skräckromantisk roman av Charlaine Harris (True Blood-författaren).

Hittills verkar inga ha upptäckt romanerna (av de jag pratar böcker med). Såsom de miljontals exemplaren av Isfolket så finns det även en stor marknad för Harlequinböcker. Men vem läser dem? Alla? Ingen? Är det lika pinsamt att berätta att man läser Harlequin som att man läser Sagan om Isfolket? Jag gillar för övrigt Sagan om Isfolket (läste 16 delar innan jag fastnade i del 17 då handlingen blev för repetativ). Casts House of Night är inte så dålig (trots hennes namedropping). Jag måste nästan testa en av de andra författarna i Harlequins Nocturne-serie. Vad tycker ni?
RSS 2.0