uHc   76 sidor

Jag har hört så mycket bra sagt om Monica Zak. Lärare älskar hennes böcker och även eleverna blir fast i hennes böcker om hemlösa ungdomar, speciellt Alex Dogboy har blivit en favorit. Det samhällskritiska temat hemlöshet har dock aldrig lockat mig till läsning. När jag var liten fick jag en bok om en hemlös kille. Det var en sån där billig utgåva från En bok för alla. Min släkting tyckte väl att en sådan bok vore bra för mig att läsa, till skillnad från all humor som Bert-böckerna och Ole Lund Kirkegaards historier gav mig på den tiden. Men den blev aldrig läst.

Idag fick jag Monica Zaks Kasta syra i mina händer. Den tar upp ett ämne som mig personligen är intressantare, nämligen hedersrelaterat våld. Just akten att förstöra en kvinnas utseende genom att kasta syra eller bränna upp hennes ansikte med bensin går direkt in i märgen på mig. Inte nog med den fysiska smärtan. Den överlevande måste sedan påminnas och smärtas i själen varje gång hon (eller han) ser sig i spegeln.

Romanen börjar mycket spännande. Marzia bor i en liten by i Bangladesh. En pojke vill gifta sig med henne men Marzia anser att hon är för ung. Hon vill utbilda sig, göra karriär. Hon får medhåll av sin pappa. Pojkens känslor blir sårade och han kastar syra i ansiktet på henne. Fram till denna punkt är romanen mycket spännande. Som läsare förväntar jag mig delvis någon typ av hämndhistoria (eller i varje uppgörelse) och så en genomgående avsnitt med Marzias smärtor och känslor. Det blir inte så spännande. Jag vill inte avslöja mer i handlingen men vill poängtera att ju längre in i boken man kommer desto mer faktamässig blir tonen. De sista 20 sidorna känns mest som ett faktablad med flera exempel på vad som kan hända och vart man kan vända sig. Stark trea för första halvan av boken i varje fall.

 

bokpratssidor:
s. 17-19 ("En gång till..." till "Min son vill bara gifta sig med er dotter")

s. 19-20 "Det mest fruktansvärda..." till "Jag smälter, jag skriker")