3 "Dr Mugg och den fruktansvärda kamikaze-möken" av Fredde Granberg
Hcg 111 sidor
Citat från BTJ:s lektörer angående de två sista böckerna om Dr Mugg-böckerna (av någon anledning fick första boken Dr Mugg och hotet från Ur-Anus ganska bra recensioner och är därför inte lika roliga att citera).
Dr Mugg - Med rätt att fisa
"Andra boken om Dr Mugg visar prov på en alldeles enastående, häpnadsväckande och formidabel avart av god humor, som endast överträffas av den första boken [...] en ingående läsning av denna bok kan med stor sannolikhet ge känsliga personer men för livet" Petra Gunnarsson
" [...] det är för infantilt för att nå satirnivå. Teckningarna är stereotypa men drivet gjorda. Den här boken kan man lugnt spola." Margareta Holstenson
Dr Mugg och den fruktansvärda kamikaze-möken
"Är bajs roligt? Uppenbarligen tycker många det, men jag tror att det skulle vara roligare om det inte, som här, förekom i varje mening." Pia Borrman
"Författaren, som handskas mycket lekfullt med orden, har säkert haft roligt i skrivandets stund men för läsaren blir det överdrivet och tjatigt på gränsen till äckligt emellanåt." Eva Pennegård
Ja, hur fortsätter man efter citat som dessa? Hur kan jag skriva positivt om den sista delen i Dr Mugg-serien när de "seriösa" lektörerna tydligen mår illa av att läsa Fredde Granbergs böcker? Tja...jag kan nämna att skolklasserna på mellanstadiet bokstavligen slåss om att få läsa de här böckerna. Jag kan nämna att elever som inte vill ta i en bok, som inte vanligtvis vill läsa en enda meningen tjatar ständigt över att få läsa Dr Mugg (och till viss del Granbergs Elak & Pucko).
Jag kan också nämna att jag precis hade påbörjat läsningen av boken när den hemska jordbävningen i Japan skedde. Det kändes oroväckande eftersom boken börjar med att alla japaner går på toa samtidigt och skapar därmed en så stor jordbävning att alla toaletter i hela landet går sönder. Nu är det upp till Walter Closett på Toafabriken i Lilla Dasseborg att skapa oförstörbara toaletter till den japanska latrinministern Spoloflushi och hans japaner som för varje minut som går blir alltmer bajsnödiga. Dr Mugg ser förstås detta som en möjlighet att förstöra Toafabrikens planer och istället sälja sin uppfinning Pruttomobilen. Allt verkar gå vägen ända tills kommissarie Nödig tillkallar superhjälten Kapten Filling - Dr Mugg ständiga nemesis!
Jag gillar även helsidereklamen som finns insprängd i boken. Favoriten är nog plumsburken. "Det är vetenskapligt bevisat vid Dasseborgs universitet att många människor lider av så kallad tystlåten bajsning. Om det är kö utanför toaletten vill man ju gärna att de som väntar ska höra att det plumsar ordentligt så att de vet att man mår bra i magen." Illustrationerna till historien är gjorda av Johan Wanloo, som numera troligen är mest känd för att illustrera de många Belllmanböckerna.
Jag gillar till och med många av de konstiga namnen, såsom de japanska Lili och Sushi och varför inte General Hiroskito som gör en bajakiri när han förlorat mot Dr Mugg: "Kort därefter däckade General Hiroskito av sina egna fisångor och därmed låg Tokyo öppet och oskyddat likt en blottad stjärt på ett nakenbad".
Det enda krångliga i just denna historia är att japanerna platal så häl hela tiden.
På årets bokprovning som hölls av Barnboksinstitutet nämnde de att kiss- och bajshumorn är på väg tillbaka. Jag tycker den aldrig har dött. Så länge det finns läsare som jag så dör den aldrig helt. Dr Mugg-projektet må vara dött men jag säger bara: "Länge leve Dr Mugg!"
Citat från BTJ:s lektörer angående de två sista böckerna om Dr Mugg-böckerna (av någon anledning fick första boken Dr Mugg och hotet från Ur-Anus ganska bra recensioner och är därför inte lika roliga att citera).
Dr Mugg - Med rätt att fisa
"Andra boken om Dr Mugg visar prov på en alldeles enastående, häpnadsväckande och formidabel avart av god humor, som endast överträffas av den första boken [...] en ingående läsning av denna bok kan med stor sannolikhet ge känsliga personer men för livet" Petra Gunnarsson
" [...] det är för infantilt för att nå satirnivå. Teckningarna är stereotypa men drivet gjorda. Den här boken kan man lugnt spola." Margareta Holstenson
Dr Mugg och den fruktansvärda kamikaze-möken
"Är bajs roligt? Uppenbarligen tycker många det, men jag tror att det skulle vara roligare om det inte, som här, förekom i varje mening." Pia Borrman
"Författaren, som handskas mycket lekfullt med orden, har säkert haft roligt i skrivandets stund men för läsaren blir det överdrivet och tjatigt på gränsen till äckligt emellanåt." Eva Pennegård
Ja, hur fortsätter man efter citat som dessa? Hur kan jag skriva positivt om den sista delen i Dr Mugg-serien när de "seriösa" lektörerna tydligen mår illa av att läsa Fredde Granbergs böcker? Tja...jag kan nämna att skolklasserna på mellanstadiet bokstavligen slåss om att få läsa de här böckerna. Jag kan nämna att elever som inte vill ta i en bok, som inte vanligtvis vill läsa en enda meningen tjatar ständigt över att få läsa Dr Mugg (och till viss del Granbergs Elak & Pucko).
Jag kan också nämna att jag precis hade påbörjat läsningen av boken när den hemska jordbävningen i Japan skedde. Det kändes oroväckande eftersom boken börjar med att alla japaner går på toa samtidigt och skapar därmed en så stor jordbävning att alla toaletter i hela landet går sönder. Nu är det upp till Walter Closett på Toafabriken i Lilla Dasseborg att skapa oförstörbara toaletter till den japanska latrinministern Spoloflushi och hans japaner som för varje minut som går blir alltmer bajsnödiga. Dr Mugg ser förstås detta som en möjlighet att förstöra Toafabrikens planer och istället sälja sin uppfinning Pruttomobilen. Allt verkar gå vägen ända tills kommissarie Nödig tillkallar superhjälten Kapten Filling - Dr Mugg ständiga nemesis!
Jag gillar även helsidereklamen som finns insprängd i boken. Favoriten är nog plumsburken. "Det är vetenskapligt bevisat vid Dasseborgs universitet att många människor lider av så kallad tystlåten bajsning. Om det är kö utanför toaletten vill man ju gärna att de som väntar ska höra att det plumsar ordentligt så att de vet att man mår bra i magen." Illustrationerna till historien är gjorda av Johan Wanloo, som numera troligen är mest känd för att illustrera de många Belllmanböckerna.
Jag gillar till och med många av de konstiga namnen, såsom de japanska Lili och Sushi och varför inte General Hiroskito som gör en bajakiri när han förlorat mot Dr Mugg: "Kort därefter däckade General Hiroskito av sina egna fisångor och därmed låg Tokyo öppet och oskyddat likt en blottad stjärt på ett nakenbad".
Det enda krångliga i just denna historia är att japanerna platal så häl hela tiden.
På årets bokprovning som hölls av Barnboksinstitutet nämnde de att kiss- och bajshumorn är på väg tillbaka. Jag tycker den aldrig har dött. Så länge det finns läsare som jag så dör den aldrig helt. Dr Mugg-projektet må vara dött men jag säger bara: "Länge leve Dr Mugg!"
