Hcg   207 sidor

Det är så inpräntat i min hjärna att Angeborn är en humorförfattare. Så när Sorgfjäril kom kunde jag inte riktigt tro på boken. Men några veckor gick och mina bibliotekariekollegor började prata om de underbara mysiga skräckstämning som finns i boken.

Alice med familj flyttar till en liten by. De har flyttat för att styvpappa Peter har fått nytt jobb. Alice är ledsen och liten sur, men inte aggressivt sur som vissa ungdomar kan vara i böcker. Fast Alice saknar sin kompis Sofia och mest Leo, som också är en kompis men ändå så mycket mer. Deras nya hus, spanska slottet som den kallas, har fler problem. De får strömavbrott hela tiden, telefonerna slutar fungera med jämna mellanrum och Internet krånglar. Så kan det vara med gamla hus, menar hennes mamma. Men det är även annat som Alices uppmärksammar. Hon har en samling glasdjur som står i fönstret. En dag upptäcker Alice en glasfjäril bland samlingen, ett glasdjur hon inte visste att hon hade. Faktiskt samma sorts fjäril som hon nyligen såg i trädgården, en väldigt ovanlig art. Hon räknar glasdjuren. 23 stycken. Dagen efter är fjärilen borta. Hon skyller direkt på sin lillebror men efter att ha räknat djuren kommer hon fram till samma siffra. 23 stycken. Men nu har hon ingen fjäril. Flera konstiga saker händer och Alice börjar ana oråd.

Jo visst. Det är en skön skräckstämning i boken. Den blir aldrig läskig men sådär myspysig. Det som höjer historien är framför allt språket som flyter riktigt bra. Det är även intressant med Alices bror som skadades vid födseln och är "lite annorlunda".

Däremot är jag osäker på till vilken ålder boken passar. Kanske hela grundskolan?