uHc.03   214 sidor

Här är ytterligare en författare som har Augustnominerats. Aase Berg nominerades 2002 för diktsamlingen "Forsla fett". "Människoätande människor i Märsta" är en poesiroman för ungdomar. Den känns ny och fräsh och får mig att tänka på Ellen Hopkins Crank.

I poesiform får vi möta Tove och hennes kompisar Klara och Britta. De är ett. De förstår varandra som inga andra gör. Tove tycker att de är som ödlar. De ömsar sina svansar när fienden försöker fånga dem, de slingrar i regnbågsmönster och avsöndrar färg när det regnar. De målar om hela världen som de vill ha den. Alltså de är tonåringar och känner att de kan erövra världen. Samtidigt häckar vuxenlivet runt hörnet. Tove vill inte hamna på jobbajobbatåget och åka ända in i dödentunneln. Man kan väl göra annat än att bara jobba, städa och titta på tv? Först och främst ska Tove lära sig kyssas. Det gör hon med Sebastian på sommarkollot. Att sedan Klara snor Sebastian gör inte så mycket; det är i varje fall vad hon försöker övertala sig själv med. Det var ju kyssandet som var viktigast. Samtidigt föds tanken att det kanske inte finns något som en 100 % kompis. Tove glömmer sommaren och träffar Leon. Han bor i Märsta. "Ush, Märsta", tycker föräldrarna och deras fördomar kommer fram om att det bara bor kannibaler och terrorister i Märsta (därav bokens titel). Sebastian var okej men, som Tove skriver:

Men när jag är med Leon
sitter kroppen och själen ihop
och lavan forsar
som om den var
levande
genom både hjärta
och hjärna. (s. 60)

Silkiga trådar får kontakt med Leon och livet leker. Men Tove uppfattar Klaras blickar, hennes blickar som möts av Leons. Klara kan få vem hon vill. Ska hon komma och förstöra Toves och Leons lycka?

Jag vill läsa MER sån här litteratur. Långa berättelser i poesiform. Det är en helt annat upplevelse än att läsa vanlig prosa. Man tar in varje mening, varje ord. Ibland är det otroligt viktigt för en händelse eller situation var ett ord kan stå på sidan. Varför står ordet på en egen rad? Varför är uppräkningar lagda sådär? Vad har dikternas rubriker för påverkan på själva innehållet?

MMIM tar inte upp ett lika starkt ämne som drogmissbruket i Hopkins Crank eller den incestuösa misshandeln i Sofia Rapp Johanssons hemska Silverfisken men den är bra på sitt sätt. Tummen upp!

 

Bokpratssidor:

s. 9 Karismatisk trio (Om hur samspelta de tre vännerna är)

s. 33 Falsk som vatten (Klara har kysst Sebastian)

s. 42 Föräldrarnas reaktion på att Tove träffat Leon från Märsta

s. 60 Levande lava (vad Tove känner när hon hånglat med Leon)