Hci   94 sidor

Boken innehåller runt 90 beskrivningar hur självmordsbenägna små och gulliga kaniner planerar att ta livet av sig. Det hela blir supergulligt just för att man har placerat in kaniner i den makabra situationen, ungefär som Larson får ett gratisskratt då han placerar in sina djur i mänskliga situationer.

Boken får en tvåa av mig bara för att det blir för mycket av det hela. De bästa bilderna är när kaninerna ska begå självmord genom en aktion som tar lång tid, t ex den första bilden där en kanin har en strypsnara som sitter fast på en av visarna på ett klocktorn. När klockan närmar sig heltimme kommer förstås kaninen bli strypt. Det är en underfundig humor men är det värt en hel bok, eller rättare sagt två böcker (två böcker har getts ut, troligen kommer fler)?

Många av bilderna är av den utformning att de, såsom Larson, fungerar perfekt att sätta upp på sin anslagstavla eller på sin kontorsdörr på jobbet. Det som irriterar mig är att det här känns som en bok som man måste gilla. Hela utformningen pekar på detta. På framsidan ser vi citatet: "Den absolut roligaste bok jag någonsin läst!" (Sir Elton John). Jag vet att det är fel att se ner på en bok på grund av dess "massappeal" men mina fördomar, bakgrund och de konventioner jag är uppväxt med slår på varningslamporna för böcker som den här.

"Kamikazekaniner" är en bra presentbok i genren "läs och ge vidare".