4 "Syskonkärlek" av Katarina von Bredow
uHc Pocket på 297 sidor
Detta är den andra romanen jag läst av Bredow (den första var "Hur kär får man bli?"). "Syskonkärlek" har ett annat tempo och upplägg.
Läsaren får följa Amandas tankar när hon berättar om sin tonårstid. Tillsammans med stycken från hennes dagbok från den tiden beskriver hon den förbjudna kärlek som bubblade upp i hennes kropp. Amanda, då 17 år, inser att hon är dödligt förälskad i sin några år äldre bror Ludvig. Hon försöker undvika honom så mycket som möjligt men hans kramgoa, sociala sätt resulterar i att de hamnar i varandras famn. Ludvig har samma känslor för Amanda. Det är ganska lätt att hålla romansen hemlig eftersom deras mamma jobbar skift på lasarettet. De är ofta ensamma i lägenheten och förälskelsen byts snabbt ut till äkta kärlek. Visst inser de att de borde avsluta det hela. Flera gånger försöker de bryta mönstret genom att träffa andra personer men det slutar alltid med att de går tillbaka till varandra. Förhållandet är dödsdömt, det vet de. De vet också att förr eller senare blir de upptäckta.
Det här är en mycket bra roman. Det bästa är nog att man otroligt snabb slungas in i handlingen och blir berörd av Amandas problem. Det är också bra att man får se händelserna från två vinklar; mest från den vuxna Amanda som blickar tillbaka, reflekterande med ett vuxet sinne och åsikter; men även från den unga Amanda när det hela händer genom att få läsa utdrag från hennes dagbok. Balansen mellan den unga och den vuxna Amanda fungerar perfekt. Historien har också några bihandlingar som tar upp Amandas och Ludvigs försök att träffa andra människor och distansiera sig från varandra. Dessa bihistorier slarvas inte bort utan är i sig intressanta.
Incest är äckligt att läsa om. Jag undviker allt som står i dagstidningar just för att det går så mycket över gränsen. Det finns sexscener i boken men de är inte utstuderat beskrivna men väcker ändå illamående. Medan man läser romanen kan man inte undvika att tänka på ens egen syster, något som gör det hela ännu värre. Hur hade man själv betett sig om vi gillade varandra? Denna hypotetiska fråga kommer förstås aldrig behöva svaras men självklart dyker den upp i huvudet oavsett hur familjelivet ser ut. Jag undrar hur ett ensamt syskon läser "Syskonkärlek"? Får personen ut mindre av boken eller är det en lättnad för denne? Nu vill jag bara lägga boken bakom mig och välja något totalt overkligt.
Detta är den andra romanen jag läst av Bredow (den första var "Hur kär får man bli?"). "Syskonkärlek" har ett annat tempo och upplägg.
Läsaren får följa Amandas tankar när hon berättar om sin tonårstid. Tillsammans med stycken från hennes dagbok från den tiden beskriver hon den förbjudna kärlek som bubblade upp i hennes kropp. Amanda, då 17 år, inser att hon är dödligt förälskad i sin några år äldre bror Ludvig. Hon försöker undvika honom så mycket som möjligt men hans kramgoa, sociala sätt resulterar i att de hamnar i varandras famn. Ludvig har samma känslor för Amanda. Det är ganska lätt att hålla romansen hemlig eftersom deras mamma jobbar skift på lasarettet. De är ofta ensamma i lägenheten och förälskelsen byts snabbt ut till äkta kärlek. Visst inser de att de borde avsluta det hela. Flera gånger försöker de bryta mönstret genom att träffa andra personer men det slutar alltid med att de går tillbaka till varandra. Förhållandet är dödsdömt, det vet de. De vet också att förr eller senare blir de upptäckta.
Det här är en mycket bra roman. Det bästa är nog att man otroligt snabb slungas in i handlingen och blir berörd av Amandas problem. Det är också bra att man får se händelserna från två vinklar; mest från den vuxna Amanda som blickar tillbaka, reflekterande med ett vuxet sinne och åsikter; men även från den unga Amanda när det hela händer genom att få läsa utdrag från hennes dagbok. Balansen mellan den unga och den vuxna Amanda fungerar perfekt. Historien har också några bihandlingar som tar upp Amandas och Ludvigs försök att träffa andra människor och distansiera sig från varandra. Dessa bihistorier slarvas inte bort utan är i sig intressanta.
Incest är äckligt att läsa om. Jag undviker allt som står i dagstidningar just för att det går så mycket över gränsen. Det finns sexscener i boken men de är inte utstuderat beskrivna men väcker ändå illamående. Medan man läser romanen kan man inte undvika att tänka på ens egen syster, något som gör det hela ännu värre. Hur hade man själv betett sig om vi gillade varandra? Denna hypotetiska fråga kommer förstås aldrig behöva svaras men självklart dyker den upp i huvudet oavsett hur familjelivet ser ut. Jag undrar hur ett ensamt syskon läser "Syskonkärlek"? Får personen ut mindre av boken eller är det en lättnad för denne? Nu vill jag bara lägga boken bakom mig och välja något totalt overkligt.
