He ug. 248 sidor.

Den åttaåriga flickan Corby reser med sin familj på den gamla S.S. Euphonia. De ska till Harbour Heights School men har inte råd att åka de nyare transportmedlen eftersom Corbys far precis har fått sparken från sitt jobb. S.S. Euphonia är ett fartyg taget från sekelskiftet. Det känns så i varje fall, hela historien känns som om den utspelar sig i en svunnen tid men troligen så är det nutid ändå. Överallt på fartyget finns det tekniska mekanismer som känns som om de härrör från en viktoriansk tid, om man nu tror på den typ av viktoriansk tid som till exempel existerar i böcker som "The Witches of Chiswick (Robert Rankin) eller filmer som Steam Boy, alltså en superteknologisk viktoriansk tid som numera har glömts bort. Alla dessa små tekniska finesser tillsammans med de få men ack så konstiga medpassagerarna ska, enligt författaren, tydligen resultera i en smårolig historia.

Ingen bryr sig om lilla Corby, hon får mest strosa för sig själv. En dag råkar hon höra ett konstigt samtal mellan en grupp män som kallar sig "the Brotherhood of Clowns" och de pratar om något hemsk men Corby hör inte exakt vad, hon hör bara att om de upptäcker att någon lyssnar kommer det hända en hemsk olycka. Hon hör även något konstigt innanför en låst dörr men varken hennes föräldrar eller fartygskapten bryr sig om henne, vilket betyder att hon får ta hand om saken själv.

Det hela utvecklar sig alltså till en liten deckarhistoria som varken är intressant eller särkilt spännande. Jag känner att jag fortsätter läsa mest för att få slut på eländet och för att illustrationerna av Chris Riddell tilltalar mig mycket. Engelskspråkiga förlag vet hur de ska locka läsare med färgsprakande och designmässigt intressanta böcker. Tyvärr är innehållet inte alltid lika intressant.