3 "Slottets förbannelse" av Li Widmark
Hcg 176 sidor
Det har blivit några slottsbesök under åren och alltid får man höra att det spökar på slottet. Det är som med tatueringar, numera är det nästan mer exotiskt att INTE ha tatueringar. Säg mig ett slott som det inte "spökar" på! Jag har inte gjort några djupdykningar angående Löfstad slott, stället som Li Widmarks Slottets förbannelse (2011) utspelar sig på, men hennes spökhistoria späder förstås på den obligatoriska spökhistorierna kring gamla ställen.
Historien börjar med att syskonen Jakob (12 år) och Emma (14 år) följer med sin mamma som ska renovera en gammal gobeläng på Löfstad slott. Knappast att de får vara kvar ensamma i stan under sommaren. Väl på slottet träffar de guiden Björn som berättar om slottets historia och att det "spökar" på slottet. Björns historia följer hand i hand med den riktiga. 1636 kommer Axel Lillie tillbaka från 30-åriga kriget med multum av krigsbyten. För pengarna bygger han Löfstad slott. Det är här som Widmarks kryddar den riktiga historien med sina egna idéer. Det ryktas till och med att stora delar av skatten blev kvar efter bygget och att Lillie gömde sin förmögenhet någonstans på slottet. Till denna dag har ingen hittat hans pengar. Något som inte heller har hittats och kunnat bevisats är den skröna om att Lillie under kriget fick med sig Jungfru Marias tårar efter kriget i Pommern. Legenden säger att dessa ädelstenar skapades när Maria grät vid Jesus korsfästelse. När tårarna landade på marken så förvandlades de till ädelstenar. Ädelstenarna är vackra men för också med sig en förbannelse av olycka. Jakob och Emma tror att veckorna de måste tillbringa på Löfstad kommer att bli dödstråkiga men då händer något. En piga som dog i slottsbranden 1750 dyker upp i en gammal trappa och vill att syskonen ska följa med.
Om Slottets förbannelse bara hade varit en klassisk spökhistoria i slottsmiljö hade jag nog fått krupp men Widmark verkar ha samma smak för äventyr som jag. En viktig ingrediens i boken är "grevens trappa" där Jakob och Emma ser pigan Cajsa för första gången. Trappan verkar vara en port till en annan tid och deras tidsresor blir till stor betydelse för att slottets hemligheter ska avslöjas. Om man är som jag, svag för tidsresehistorier, så är Widmarks spökhistoria en glädjande läsning. Boken är spännande och innehåller många finurliga mysterier och twister i handlingen.
Det har blivit några slottsbesök under åren och alltid får man höra att det spökar på slottet. Det är som med tatueringar, numera är det nästan mer exotiskt att INTE ha tatueringar. Säg mig ett slott som det inte "spökar" på! Jag har inte gjort några djupdykningar angående Löfstad slott, stället som Li Widmarks Slottets förbannelse (2011) utspelar sig på, men hennes spökhistoria späder förstås på den obligatoriska spökhistorierna kring gamla ställen.
Historien börjar med att syskonen Jakob (12 år) och Emma (14 år) följer med sin mamma som ska renovera en gammal gobeläng på Löfstad slott. Knappast att de får vara kvar ensamma i stan under sommaren. Väl på slottet träffar de guiden Björn som berättar om slottets historia och att det "spökar" på slottet. Björns historia följer hand i hand med den riktiga. 1636 kommer Axel Lillie tillbaka från 30-åriga kriget med multum av krigsbyten. För pengarna bygger han Löfstad slott. Det är här som Widmarks kryddar den riktiga historien med sina egna idéer. Det ryktas till och med att stora delar av skatten blev kvar efter bygget och att Lillie gömde sin förmögenhet någonstans på slottet. Till denna dag har ingen hittat hans pengar. Något som inte heller har hittats och kunnat bevisats är den skröna om att Lillie under kriget fick med sig Jungfru Marias tårar efter kriget i Pommern. Legenden säger att dessa ädelstenar skapades när Maria grät vid Jesus korsfästelse. När tårarna landade på marken så förvandlades de till ädelstenar. Ädelstenarna är vackra men för också med sig en förbannelse av olycka. Jakob och Emma tror att veckorna de måste tillbringa på Löfstad kommer att bli dödstråkiga men då händer något. En piga som dog i slottsbranden 1750 dyker upp i en gammal trappa och vill att syskonen ska följa med.
Om Slottets förbannelse bara hade varit en klassisk spökhistoria i slottsmiljö hade jag nog fått krupp men Widmark verkar ha samma smak för äventyr som jag. En viktig ingrediens i boken är "grevens trappa" där Jakob och Emma ser pigan Cajsa för första gången. Trappan verkar vara en port till en annan tid och deras tidsresor blir till stor betydelse för att slottets hemligheter ska avslöjas. Om man är som jag, svag för tidsresehistorier, så är Widmarks spökhistoria en glädjande läsning. Boken är spännande och innehåller många finurliga mysterier och twister i handlingen.
