uHce   81 sidor

Eleverna på mitt skolbibliotek skriker efter nya böcker. Januari till mars har varit en dålig period för barn- och ungdomsutgivningen. Det var i mars som många intressanta böcker började dyka upp i affärerna och vi har fått vänta ända till nu för att få några av dessa när man handlar från Bibliotekstjänst. Förra året lovade de snabbare leveranser men senaste halvåret har vi blivit mejlbombande med avvikelsebrev om förseningar i leveransen. Jag är smått irriterad över detta.

Så nu när det kommer böcker så är jag helt säker på att eleverna kommer att sluka Glidaren av MacPhail, speciellt eftersom det är en Argassobok. Min egen åsikt om MacPhail är att hon är mycket ojämn, vissa böcker är riktigt bra medan andra är tämligen tråkiga. Jag befarade det värsta med Glidaren men fann mig nöjsamt ha läst klart boken alltför snabbt.

Glidarens namn är egentligen Greg. Det är ingen i boken som kallar honom glidaren men tanken är väl att titelnamnet ska representera Gregs egen personlighet eftersom han har en förmåga att ge smeknamn till alla på skolan. Själv ser Greg det som sin stora talang och räknar fullt kallt med att alla älskar hans finurlighet och klarsynthet. Självklart är det så att det finns inte någon som gillar att bli kallad Dunderklumpen eller stjärtplytet. Det inser Greg när Dunderklumpen själv, dvs Tony, får sin mobil stulen och den hittas av polisen i Gregs skåp. Trots att Greg är oskyldig så tror ingen på honom. Han har blivit ditsatt!

Jag gillar attityden i den här boken. Språket är tufft och levande. Jag undrar hur omslaget tas emot. Själv har jag svårt för de skrikande färgerna i rosa och gulgrönt. De mest inbitna läsarna kommer däremot bli glada...ytterligare en Argassobok som levererar!

Bokpratssidor: s. 14-15 (fram till "jag avskyr tjejer utan humor.)