4 "The Magicians" av Lev Grossman
He 516 sidor
Så...jag sitter framför datorn och läser recensioner om Lev Grossmans böcker. Hans två första romaner får otroligt dålig kritik. Språket är inte utvecklat. Det finns många lösa trådar som inte binds ihop i slutet av romanerna och så ska hans historier vara ganska fantasilösa. Men bokbloggen Bokhora hyllar 2009 års The Magicians. Vad ska man tro? Tanken går till kommentarerna om fantasilösheten. The Magicians ska, enligt kritiker, vara som en vuxen Harry Potter och Narnia... och det är precis vad den är. Precis.
Quentin Coldwater är en duktig och flitig student, bland de bästa på skolan. Hans favoritböcker är den brittiska författaren Plovers böcker om Fillory, skrivna på 30-talet. I de böckerna går några syskon genom en stor farfarsklocka och in i ett annat land, kallat Fillory. Där blir syskonen kungar och drottningar och slåss mot monster. Quentin drömmer ofta om att hamna i en land som Fillory. Att uppleva lite magi. Men Fillory är bara påhittat.
Men så får Quentin möjlighet att göra ett inträdesprov till en magiskola och kommer in. Livet blir då helt annorlunda. Dagarna tillbringas med att nöta formler och lära sig hur och när magi bör användas. Quentin är genomlycklig. Det här är nästan bättre än att komma till Fillory.
Mer än så kan jag nog inte skriva utan att förstöra handlingen. Ni ser att det handlar om en kopia på både Harry Potter och Narnia. Och Grossman är öppen om detta. Harry Potter nämns i samband med magiskolan. Fillory är uppenbart Narnia. Men jag känner aldrig att det är en direkt stöld. Det handlar mer om en hommage till de två bokserierna. "The Magicians" är inte det minsta originell men det behövs inte heller. Boken är bra ändå.
Men det finns en skillnad och jag tycker den är markant. Där Rowling fokuserar på händelser och aktionfyllda sekvenser så undersöker Grossman hellre känslorna som aktionerna resulterar i. Det viktiga är inte den makalösa magin utan hur Quentin reagerar på förändringarna i sitt liv.
Jag är också väldigt förtjust i hur Grossman använder Fillory på en metanivå; hur han väver in Fillory i handlingen och hur Quentin och hans vänner i andra delen av boken sedan kopplar sina lärda magikunskaper till Plovers böcker om Fillory. Grossman har tagit två välkända berättelser, Harry Potter och Narnia, gjort dem till sin egen historia och sedan tagit den till en ny nivå. Jag väntar ivrigt på att romanen ska översättas till svenska för att se vilken målgrupp den tilltalar. För även om "The Magicians" är klassad som vuxenbok så passar den perfekt för den lässugne tonåringen som nyligen har plöjt alla Potter-böcker. Man behöver inte ha läst Potter-böckerna för att uppskatta "The Magicians" men det är en fördel om man känner till Narnia lite bättre.
Så...jag sitter framför datorn och läser recensioner om Lev Grossmans böcker. Hans två första romaner får otroligt dålig kritik. Språket är inte utvecklat. Det finns många lösa trådar som inte binds ihop i slutet av romanerna och så ska hans historier vara ganska fantasilösa. Men bokbloggen Bokhora hyllar 2009 års The Magicians. Vad ska man tro? Tanken går till kommentarerna om fantasilösheten. The Magicians ska, enligt kritiker, vara som en vuxen Harry Potter och Narnia... och det är precis vad den är. Precis.
Quentin Coldwater är en duktig och flitig student, bland de bästa på skolan. Hans favoritböcker är den brittiska författaren Plovers böcker om Fillory, skrivna på 30-talet. I de böckerna går några syskon genom en stor farfarsklocka och in i ett annat land, kallat Fillory. Där blir syskonen kungar och drottningar och slåss mot monster. Quentin drömmer ofta om att hamna i en land som Fillory. Att uppleva lite magi. Men Fillory är bara påhittat.
Men så får Quentin möjlighet att göra ett inträdesprov till en magiskola och kommer in. Livet blir då helt annorlunda. Dagarna tillbringas med att nöta formler och lära sig hur och när magi bör användas. Quentin är genomlycklig. Det här är nästan bättre än att komma till Fillory.
Mer än så kan jag nog inte skriva utan att förstöra handlingen. Ni ser att det handlar om en kopia på både Harry Potter och Narnia. Och Grossman är öppen om detta. Harry Potter nämns i samband med magiskolan. Fillory är uppenbart Narnia. Men jag känner aldrig att det är en direkt stöld. Det handlar mer om en hommage till de två bokserierna. "The Magicians" är inte det minsta originell men det behövs inte heller. Boken är bra ändå.
Men det finns en skillnad och jag tycker den är markant. Där Rowling fokuserar på händelser och aktionfyllda sekvenser så undersöker Grossman hellre känslorna som aktionerna resulterar i. Det viktiga är inte den makalösa magin utan hur Quentin reagerar på förändringarna i sitt liv.
Jag är också väldigt förtjust i hur Grossman använder Fillory på en metanivå; hur han väver in Fillory i handlingen och hur Quentin och hans vänner i andra delen av boken sedan kopplar sina lärda magikunskaper till Plovers böcker om Fillory. Grossman har tagit två välkända berättelser, Harry Potter och Narnia, gjort dem till sin egen historia och sedan tagit den till en ny nivå. Jag väntar ivrigt på att romanen ska översättas till svenska för att se vilken målgrupp den tilltalar. För även om "The Magicians" är klassad som vuxenbok så passar den perfekt för den lässugne tonåringen som nyligen har plöjt alla Potter-böcker. Man behöver inte ha läst Potter-böckerna för att uppskatta "The Magicians" men det är en fördel om man känner till Narnia lite bättre.
