uHce   272 sidor              uHce   368 sidor

Jag kan inte vänta. Måste säga det. De här böckerna är jättehärliga! Första boken, "Vad mina vänner inte vet" griper tag i läsaren på direkten. Som vanligt i en återgivning av handlingen kan det förekomma en grad av spoilers, speciellt när man skriver om två böcker samtidigt.

Sophie har kärleksproblem. Hon är ihop med snyggingen Dylan men ju mer Sophie lär känna honom desto mindre tycker hon om honom. Samtidigt har Sophie fått kontakt med en kille på chatten som känns ny och spännande. Hon kan inte sluta tänka på chattkillen, även när hon är med Dylan. Hon tänker på personer som inte får uppleva kärlek över huvud taget. Hon tänker på tönten och det stora mobbningsoffret Murphy på sin skola. Har han någonsin haft en tjej som vill kyssa honom? Så kommer vinterlovet. Alla Sophies kompisar drar på semester. Själv har de inte råd att åka någonstans. Istället drar Sophie ut på stan och låtsas att hon har semester. Hon besöker turistattraktioner i hemstaden Chicago. Till slut hamnar hon på ett konstgalleri och fastnar framför en tavla med ett dansande par. Den är magisk. Då dyker Murphy upp. Han gillar också tavlan. De pratar och lär känna varandra och det slutar med att de tillbringar hela lovet tillsammans.

I stort sett har "Vad mina vänner inte vet" samma handling som Emma Granholms mäktiga debut Simon & Sophie. Och såsom i Granholms debut måste Sones Sophie möta samma problem när skolterminen åter börjar. Ska hon våga erkänna för sina vänner vem hon gillar? Det är här "Vad min flickvän inte vet" tar över. Den är om möjligt ännu bättre. Hemskt på många ställen, men med en bra hemskhet.

Första delen briljerar i de fantastiska, liknelser och metaforer som poeten Sones så lätt plitar ner på pappret. I varje fall så verkar det vara en så enkel grej för Sones eftersom texten flyter så skönt.

(en sida från det engelska originalet)

De flesta av Sones romaner är i vers istället för den vanliga formen prosa. Läsaren får alltså möta Sophie och hennes värld i något som mer liknar diktform. När man har läst några sidor vill jag dock inte kalla det för dikter. Meningar känns bara uppstyckade för att få en luftigare känsla och för att man ska kunna ta in alla de känslor Sones stoppar in i form av väl valda ord. Ibland kom jag på mig själv att hjärtat slog ett extra slag vid extra känslosamma beskrivningar av Sophies upplevelser. Egentligen hittade jag bara ett enda ord för hela upplevelsen av första delen och det är "romantik". Några utnötta tankar som "kärlek övervinner allt" och "kärleken är blind" poppade också upp.

Den andra delen, "Vad min flickvän inte vet" ändrar däremot oväntat riktning. Mina läsnerver satte in och långt in på nattens småtimmar, då jag fortfarande inte lyckades lägga ifrån mig boken, så darrade jag bokstavligen i kroppen av den läsupplevelse jag var insnöad i. Andra boken lyckades fånga mig totalt! Jag skrattade och grät tillsammans med Sophie och hennes kärlek. Två tredjedelar in i boken insåg jag plötsligt att boken hade sugit musten ur mig. Jag hade spänt mig i flera timmar över Sophies situation att min kropp helt saknade energi. Att lägga ifrån mig boken och fortsätta dagen efter var ett svårt med ack så nödvändigt val.

Vi pratar alltså här om 640 sidor läsglädje. Det tar inte så lång tid att läsa duetten eftersom den är skriven i någon form av anpassad lyrisk vers. Men jag lovar er; oavsett hur lång tid böckerna tar för er så kommer det inte att märkas. Tiden flyger när man har stigit in i Sonya Sones magiska värld.

Betyg:
Vad mina vänner inte vet: 5:a för språket. 4:a för handlingen.
Vad min flickvän inte vet: 4,5 för språket. 5:a för handlingen.

 

Bokpratssidor: s. 78-82 (Vad Murphy betyder och bildlektionen)