4 "Nattens bundsförvanter" av Darren Shan
uHce 181 sidor
Del åtta av vampyrserien "Legenden om Darren Shan". Efter en långdragen historia i del sju var jag inte så intresserad av att fortsätta läsa om jakten på vampanezfursten. De tolv delarna i vampyrserien delas upp i fyra delar, med tre böcker i varje del. Varje "trilogi" har en inriktning. De första tre delarna behandlar Darren Shans förvandling till halvvampyr och introducerar omgivningarna. Del fyra till sex behandlar vampyrernas "huvudkvarter", ett berg ute i ingenstans. "Nattens bundsförvanter" är andra boken i tredje delen.
Redan i bok tre får vi reda på att det existerar en annan vampyrras, vampanezerna. Till skillnad från vampyrerna så dödar vampanezerna sina mänskliga offer. Denna skillnad har gjort att de utvecklats till en egen ras. Vampyrer och vampanezer har alltid vara dödsfiender. I och med sjunde boken startar ett krig, ett krig som bygger på legenden att en vampanezfurste ska komma och avgöra framtiden. Sjunde boken var seg men i "Nattens bundsförvanter" har Darren, Mr Crepsley och Harkat valt att stanna i Crepsleys födelsestad där det sker mord som tyder på vampanezisk aktivitet. Deras mål är att hitta vampanezerna och förinta dem. Men någon verkar veta att de är i staden. En skolinspektör dyker plötsligt upp med papper på Darrens intagsansökan. Någon har skickat in papper till skolnämnden för att försvåra Darrens vistelse i staden. Darren är tvungen att återgå till skolan med skräckblandad förtjusning. Skola på dagen och vampanezjakt på natten.
Först kändes det som en löjlig inriktning att Darren måste gå till skolan men det fungerade faktiskt. Det blev till och med intressant läsning. Hela vampyrserien har ett magiskt skimmer över sig. Mest gillar jag sidohistorien om spöket (i brist på bättre ord) Harkat och den mystiske Mr Tiny. Fokus ligger inte på dem i den här delen men jag räknar med att författaren återkommer till dessa karaktärer mer ingående i de sista delarna. Författaren väver istället in gamla karaktärer. En av dessa har jag länge funderat på när denne ska återkomma. Ett kärt återseende.
Förlaget Berghs måste verkligen snabba på med översättningarna. Om man kan översätta Dan Browns 600-sidiga "Den förlorade symbolen" på några veckor borde man kunna skynda på översättningen av Darren Shans vampyrserie. Han har faktiskt skrivit en bra demonserie i tio delar som också borde översättas.
Del åtta av vampyrserien "Legenden om Darren Shan". Efter en långdragen historia i del sju var jag inte så intresserad av att fortsätta läsa om jakten på vampanezfursten. De tolv delarna i vampyrserien delas upp i fyra delar, med tre böcker i varje del. Varje "trilogi" har en inriktning. De första tre delarna behandlar Darren Shans förvandling till halvvampyr och introducerar omgivningarna. Del fyra till sex behandlar vampyrernas "huvudkvarter", ett berg ute i ingenstans. "Nattens bundsförvanter" är andra boken i tredje delen.
Redan i bok tre får vi reda på att det existerar en annan vampyrras, vampanezerna. Till skillnad från vampyrerna så dödar vampanezerna sina mänskliga offer. Denna skillnad har gjort att de utvecklats till en egen ras. Vampyrer och vampanezer har alltid vara dödsfiender. I och med sjunde boken startar ett krig, ett krig som bygger på legenden att en vampanezfurste ska komma och avgöra framtiden. Sjunde boken var seg men i "Nattens bundsförvanter" har Darren, Mr Crepsley och Harkat valt att stanna i Crepsleys födelsestad där det sker mord som tyder på vampanezisk aktivitet. Deras mål är att hitta vampanezerna och förinta dem. Men någon verkar veta att de är i staden. En skolinspektör dyker plötsligt upp med papper på Darrens intagsansökan. Någon har skickat in papper till skolnämnden för att försvåra Darrens vistelse i staden. Darren är tvungen att återgå till skolan med skräckblandad förtjusning. Skola på dagen och vampanezjakt på natten.
Först kändes det som en löjlig inriktning att Darren måste gå till skolan men det fungerade faktiskt. Det blev till och med intressant läsning. Hela vampyrserien har ett magiskt skimmer över sig. Mest gillar jag sidohistorien om spöket (i brist på bättre ord) Harkat och den mystiske Mr Tiny. Fokus ligger inte på dem i den här delen men jag räknar med att författaren återkommer till dessa karaktärer mer ingående i de sista delarna. Författaren väver istället in gamla karaktärer. En av dessa har jag länge funderat på när denne ska återkomma. Ett kärt återseende.
Förlaget Berghs måste verkligen snabba på med översättningarna. Om man kan översätta Dan Browns 600-sidiga "Den förlorade symbolen" på några veckor borde man kunna skynda på översättningen av Darren Shans vampyrserie. Han har faktiskt skrivit en bra demonserie i tio delar som också borde översättas.
