3 "SH3 - ett liv utan superkrafter är väl inte värt att leva?" av Daniel Ahlgren
Hci 104 sidor
Superhjältar är en seriegenre som jag aldrig gillat. Gränsen någonstans mitt emellan superhjältar och vanliga människor är mycket intressantare, t ex Fantomen och Groo svärdbäraren. Daniel Ahlgrens SH3 visar sig vara både och.
SH3 är en specialklass för personer med superkrafter. De uppskattas inte särskilt mycket av resten av samhället. Några ser dem som vigilantes och andra är bara avundsjuka på deras superkrafter. Men ungdomarna i SH3 har sina egna problem; utanförskap, mobbning, hormoner och kärleksproblem tar upp den största tiden. Alfamannen (som alla, till hans stora förtret, kallar för Alfapojken) har inte bara kärleksproblem utan är även riktigt irriterad på att de andra i klassen använder sina krafter till annat än att kämpa brott och orättvisor.
SH3 är alltså ett seriealbum om "vanliga människor" som råkar ha superkrafter. Albumet började riktigt bra med en presentation över allas problem och en introduktion över ett större problem där IDPE, Internationella Dimensionpolisen, jagar förbrytare. Tyvärr visade det sig att denna lovande historia tvärt avslutades. Till min förfäran är SH3 ett album med flera småhistorier och den blev direkt mycket mindre intressant är vad jag räknat med.
Den första episoden innefattar ändå de första 60 sidorna och tack vare längden (mer än hälften av albumet) så ger den ändå helheten en mersmak som gör att jag troligen tar mig en titt i uppföljaren "SH3 - Jag gråter bara i andra dimensioner".
Superhjältar är en seriegenre som jag aldrig gillat. Gränsen någonstans mitt emellan superhjältar och vanliga människor är mycket intressantare, t ex Fantomen och Groo svärdbäraren. Daniel Ahlgrens SH3 visar sig vara både och.
SH3 är en specialklass för personer med superkrafter. De uppskattas inte särskilt mycket av resten av samhället. Några ser dem som vigilantes och andra är bara avundsjuka på deras superkrafter. Men ungdomarna i SH3 har sina egna problem; utanförskap, mobbning, hormoner och kärleksproblem tar upp den största tiden. Alfamannen (som alla, till hans stora förtret, kallar för Alfapojken) har inte bara kärleksproblem utan är även riktigt irriterad på att de andra i klassen använder sina krafter till annat än att kämpa brott och orättvisor.
SH3 är alltså ett seriealbum om "vanliga människor" som råkar ha superkrafter. Albumet började riktigt bra med en presentation över allas problem och en introduktion över ett större problem där IDPE, Internationella Dimensionpolisen, jagar förbrytare. Tyvärr visade det sig att denna lovande historia tvärt avslutades. Till min förfäran är SH3 ett album med flera småhistorier och den blev direkt mycket mindre intressant är vad jag räknat med.
Den första episoden innefattar ändå de första 60 sidorna och tack vare längden (mer än hälften av albumet) så ger den ändå helheten en mersmak som gör att jag troligen tar mig en titt i uppföljaren "SH3 - Jag gråter bara i andra dimensioner".
