4 "Avhopparen" av Kim Olin

uHc   142 sidor
Avhopparen
Wow! En svensk författare på Argassos förlag, bara det lockar till läsning. Frågor dyker direkt upp i huvudet. Hur är "Avhopparen" jämfört med andra Argassoböcker? Romanen verkar vara en typisk "pojkbok" (som min mormors man sa igår) så hur står sig våldet jämfört med den engelska böckerna? En annan sak jag tänkte på direkt är att Olins böcker (det har kommit två böcker om Simon och en tredje är på väg) tillhör de tjockare Argassoböckerna. Vanligtvis ligger Argassos lättlästa böcker på strax under hundra sidor. Endast ett fåtal har fler sidor.

Handlingen är bättre än förväntad. Simon går på gymnasiet men han har inget pluggsinne. Han har det även svårt med familjen. Hans morsa är död och har lämnat Simon med den elaka styvfarsan som har kastat ut honom. Simon ska egentligen bo hos mostern men bor mest under en gran i skogen. För att hanka sig fram säljer han lite knark till småpundare i hans närhet. Området där han bor kallas Pulverland i knarkkretsar och omfattar stora delar av Stockholmsområdet. Områdena är uppdelade. De flesta knarkbossar har coola namn men den Simon får kontakt med heter bara Tobias. Han behöver inget låtsasnamn att gömma sig bakom. Simon dras in i Tobias kriminella organisation men kontaktas samtidigt av en främmande man med ett förslag som låter väldigt bra. Simon måste välja sida.

Olins "Avhopparen" är en riktigt råbarkad historia. Den är full av våld där brutna ben och slajsade ansikten är vardag. Olins böcker har fått kritik för att vara alltför våldsamma men vadå (?), det handlar ju om den organiserade brottsligheten! Även om det är Sverige så förekommer våld. Kanske är det de detaljerade beskrivningarna på allt våld som kritikerna sätter sig emot och det faktum att boken faktiskt är en ungdomsbok. Vad ska jag säga? Jag gillar Olins "Avhopparen". Han målar upp en trolig bild av tonåringen Simon. Man får ta del av Simons tankegångar, hans argument för och emot vad han tänker göra, eller måste göra för att behålla livet. Slutet på boken är grymt och mycket våldsamt. Det var också ett slut som jag inte förväntade mig och ett slut som gjorde att jag direkt började läsa uppföljaren "Beskyddaren". Boken var snabbläst med ett enkelt språk. Den kommer att passa perfekt till de mer "tuffare" killarna på högstadiet. Däremot försöker jag undvika min mormors mans prat och flick- och pojkböcker. Jag vet att många tjejer kommer att sluka Olins böcker med lika stort intresse som killarna.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0