1 "Angel Skin" av Christian Westerlund och Robert Nazeby Herzig
He.05 80 sidor
Joshua Barker tar livet av sig genom att skjuta sig i huvudet. Men döden är inte vad han räknat med. Himlen ser exakt likadan ut som de levandes värld. Allt är förfallet och luktar helvete. Joshua möter Elmer som berättar att himlen är som en spegelvänd version av de levandes värld. Elmer berättar också att det är något speciellt med Joshua och att de tillsammans ska leta upp Gud.
Det här är ett seriealbum av mindre kända serieskapare och från ett mindre känt förlag. Hela kongarongen känns som en rip-off av Neil Gaimans serier om Sandman och hans syster Death. Det finns en konstig kvinnlig figur i himlen som ser precis ut som Sandman med sin mask. Det finns även en ängel som skulle kunna vara Gaimans Death. Handlingen är avhugget berättad och man vet inte riktigt vilka bildrutor som man ska läsa först. Illustrationerna är, precis som i Gaimans serier, en blandning mellan vanliga teckningar och målningar, ofta inom samma ruta. Jag gillar inte heller hur Westerlund beskriver ställena; allt luktar förruttnelse och spyor (rot and vomit). Man skulle i varje fall ha förväntat sig några synonymer från en författare men det är bara "rot and vomit" överallt. Hela albumet avslutas med ett "jaha" och känslan att man har blivit berövad på trettio minuter av sitt liv.
Frid rekommenderar hellre:
Gaiman, Neil. Sandman-serien. (de första albumen)
Ennis, Garth. Preacher-serien.
Joshua Barker tar livet av sig genom att skjuta sig i huvudet. Men döden är inte vad han räknat med. Himlen ser exakt likadan ut som de levandes värld. Allt är förfallet och luktar helvete. Joshua möter Elmer som berättar att himlen är som en spegelvänd version av de levandes värld. Elmer berättar också att det är något speciellt med Joshua och att de tillsammans ska leta upp Gud.
Det här är ett seriealbum av mindre kända serieskapare och från ett mindre känt förlag. Hela kongarongen känns som en rip-off av Neil Gaimans serier om Sandman och hans syster Death. Det finns en konstig kvinnlig figur i himlen som ser precis ut som Sandman med sin mask. Det finns även en ängel som skulle kunna vara Gaimans Death. Handlingen är avhugget berättad och man vet inte riktigt vilka bildrutor som man ska läsa först. Illustrationerna är, precis som i Gaimans serier, en blandning mellan vanliga teckningar och målningar, ofta inom samma ruta. Jag gillar inte heller hur Westerlund beskriver ställena; allt luktar förruttnelse och spyor (rot and vomit). Man skulle i varje fall ha förväntat sig några synonymer från en författare men det är bara "rot and vomit" överallt. Hela albumet avslutas med ett "jaha" och känslan att man har blivit berövad på trettio minuter av sitt liv.
Frid rekommenderar hellre:
Gaiman, Neil. Sandman-serien. (de första albumen)
Ennis, Garth. Preacher-serien.
