3 "Amuletten från Samarkand" av Jonathan Stroud
uHce 444 sidor
Jag är absolut inte ensam om att bli besviken på fortsättningsserier som inte är färdiga. Min taktik är att vänta ut serien tills den är färdigskriven. Ibland misslyckas detta men det finns så mycket annat att läsa under tiden. Däremot har jag upptäckt ett nytt problem. När man rekommenderar böckerna till talbokslånetagare måste man först kontrollera hur många delar som finns som talbok. Just nu läser jag mycket fantasy för att kunna möta talbokslånetagare som gillar denna genre. Besvikelsen är stor då Talboks- och punktskriftsbiblioteket har producerat alla delar men vägrar lägga upp alla som nedladdningsbara på deras webb. Strouds fantasytrilogi om djinnen Bartimaeus är i varje fall färdigskrivna och alla finns nedladdningsbara från TPB.
Nathaniel är en liten kille, pojkspoling eller odugling som hans mästare skulle ha sagt, som är magikerlärling i London. Trots Nathaniels ringa ålder är hans mål redan stora. Vid tolv års ålder frammanar han Bartimaeus, en djinn av högre nivå, för att stjäla amuletten av Samarkand av den framstående politikern och mästermagikern Simon Lovelace. Målet är hans mästare Underwood. Nathaniels hat till sin mästare visar inga begränsningar. Tanken är att placera amuletten bland Underwoods saker på hans privata kontor och låta Lovelace "upptäcka" vem som stulit amuletten. Men i och med stölden av amuletten hamnar både Nathaniel och Bartimaeus i ett större maktspel som riskerar att förstöra deras liv.
Jonathan Stroud hoppar mellan Nathaniel och Bartimaeus som berättare. Bara detta är fascinerande. Å ena sidan har vi en ung kille, knappt torr bakom öronen, som redan vid tolv års ålder har mycket större kunskaper i magi än sin introverta mästare. Å andra sidan har vi djinnen Bartimaeus som levt i tusentals år, ser Londonbornas maktspel som något temporärt men som misstar sig och nästan blir dödad.
Vad jag vet av trilogin är att den är en berättelse om Nathaniels väg till makten. Första delen "Amuletten från Samarkand" känns uppdelad i två delar. Den första presenterar Nathaniel och hans värld och hur han kämpar för att bli sedd. Sedan händer det något. Han blir den enda som förstår vad som kommer att hända. Att Lovelace planerar något stort.
Jag gillar Bartimaeus berättarsätt. Han kommenterar ofta händelserna genom att hänvisa till tidigare händelser från gamla dynastier. Han berättar i fotnoter och förklarar ingående alla typer av varelser och artefakter. Jag trodde hela historien skulle berättas med Nathaniel som berättare eller ur en tredje persons synvinkel fast med fokus på Nathaniel. Nu är det så kul att läsa om hur Bartimaeus dras mellan sin förakt för människosläktet och det han tvingas göra för sin frammanare.
I trilogin ingår även "Golems öga" och "Magikerns port".
Jag är absolut inte ensam om att bli besviken på fortsättningsserier som inte är färdiga. Min taktik är att vänta ut serien tills den är färdigskriven. Ibland misslyckas detta men det finns så mycket annat att läsa under tiden. Däremot har jag upptäckt ett nytt problem. När man rekommenderar böckerna till talbokslånetagare måste man först kontrollera hur många delar som finns som talbok. Just nu läser jag mycket fantasy för att kunna möta talbokslånetagare som gillar denna genre. Besvikelsen är stor då Talboks- och punktskriftsbiblioteket har producerat alla delar men vägrar lägga upp alla som nedladdningsbara på deras webb. Strouds fantasytrilogi om djinnen Bartimaeus är i varje fall färdigskrivna och alla finns nedladdningsbara från TPB.
Nathaniel är en liten kille, pojkspoling eller odugling som hans mästare skulle ha sagt, som är magikerlärling i London. Trots Nathaniels ringa ålder är hans mål redan stora. Vid tolv års ålder frammanar han Bartimaeus, en djinn av högre nivå, för att stjäla amuletten av Samarkand av den framstående politikern och mästermagikern Simon Lovelace. Målet är hans mästare Underwood. Nathaniels hat till sin mästare visar inga begränsningar. Tanken är att placera amuletten bland Underwoods saker på hans privata kontor och låta Lovelace "upptäcka" vem som stulit amuletten. Men i och med stölden av amuletten hamnar både Nathaniel och Bartimaeus i ett större maktspel som riskerar att förstöra deras liv.
Jonathan Stroud hoppar mellan Nathaniel och Bartimaeus som berättare. Bara detta är fascinerande. Å ena sidan har vi en ung kille, knappt torr bakom öronen, som redan vid tolv års ålder har mycket större kunskaper i magi än sin introverta mästare. Å andra sidan har vi djinnen Bartimaeus som levt i tusentals år, ser Londonbornas maktspel som något temporärt men som misstar sig och nästan blir dödad.
Vad jag vet av trilogin är att den är en berättelse om Nathaniels väg till makten. Första delen "Amuletten från Samarkand" känns uppdelad i två delar. Den första presenterar Nathaniel och hans värld och hur han kämpar för att bli sedd. Sedan händer det något. Han blir den enda som förstår vad som kommer att hända. Att Lovelace planerar något stort.
Jag gillar Bartimaeus berättarsätt. Han kommenterar ofta händelserna genom att hänvisa till tidigare händelser från gamla dynastier. Han berättar i fotnoter och förklarar ingående alla typer av varelser och artefakter. Jag trodde hela historien skulle berättas med Nathaniel som berättare eller ur en tredje persons synvinkel fast med fokus på Nathaniel. Nu är det så kul att läsa om hur Bartimaeus dras mellan sin förakt för människosläktet och det han tvingas göra för sin frammanare.
I trilogin ingår även "Golems öga" och "Magikerns port".
