3 "Almandrarnas återkomst" av Jo Salmson och Peter Bergting
Hcf
103 sidor 117 sidor 111 sidor
111 sidor 111 sidor
Första boken läste jag för herrans länge sedan och jag kommer ihåg att jag tyckte det var bra med en lättläst fantasyserie för lite yngre då det enda alternativet vid den tiden var Spiderwick-böckerna. Nu finns det mycket att välja mellan i fantasygenren för barn under 12. Och Salmsons serie är avslutad.
"Den försvunna staden" är en bra start på serien. Salmson bygger skickligt upp legenden om Almandrarna som var tvungna att offra sig själva för att få bort ondskan från världen. När Rian växer upp hos sin farfar ute i skogen så är almandrarna en legend. Rians farfar berättar ofta om almandrarna och om deras kunnighet i magi. Enligt legenden terroristerade marvargar och vinslor världen. Almandrarna kunde en magisk formel som fick väck dessa otyg en gång för alla men de var tvungna att följa med in i skuggvärlden. Rian berättar att farfar alltid brukar säga att om man ber en almander kliva över tröskeln blir ditt liv aldrig vanligt igen. Ingen almander har synts till på hundratals, kanske tusentals år. Många tror att de bara är sagor.
Så möter vi alltså pojken Rian. Hans farfar är nere i byn och fyller på matförrådet. Det knackar på dörren och där står en almander. Han heter Elien och behöver hjälp att hitta sin försvunna stad. Med alla krafter de haft kvar har almandrarna hjälp Elien att fly från skuggvärlden och almandern behöver nu en kraftfull amulett för att kunna öppna porten till de andra almandrarna. Jag kan berätta att detta lyckas men de släpper även ut en stjälare, en hemsk varelse som dödar vid kontakt och som sedan kan ta den dödas form. Rian får även en dyrbar amulett av Elien som hjälp och när de sedan säljer den så dyker hertigens män upp och försöker hitta almandrarnas skatt.
Berättelsen flyter riktigt bra och Peter Bergtings illustrationer (som täcker cirka hälften av böckerna) är mycket bra gjorda även om några känns mer som om de är på skisstadiet. Jag som vuxen avslutade varje dag med en almanderbok. För en inte så snabb läsare tar det förstås längre men böckerna är spännande hela tiden och gör helheten till något att rekommendera varmt.
103 sidor 117 sidor 111 sidor
111 sidor 111 sidor
Första boken läste jag för herrans länge sedan och jag kommer ihåg att jag tyckte det var bra med en lättläst fantasyserie för lite yngre då det enda alternativet vid den tiden var Spiderwick-böckerna. Nu finns det mycket att välja mellan i fantasygenren för barn under 12. Och Salmsons serie är avslutad.
"Den försvunna staden" är en bra start på serien. Salmson bygger skickligt upp legenden om Almandrarna som var tvungna att offra sig själva för att få bort ondskan från världen. När Rian växer upp hos sin farfar ute i skogen så är almandrarna en legend. Rians farfar berättar ofta om almandrarna och om deras kunnighet i magi. Enligt legenden terroristerade marvargar och vinslor världen. Almandrarna kunde en magisk formel som fick väck dessa otyg en gång för alla men de var tvungna att följa med in i skuggvärlden. Rian berättar att farfar alltid brukar säga att om man ber en almander kliva över tröskeln blir ditt liv aldrig vanligt igen. Ingen almander har synts till på hundratals, kanske tusentals år. Många tror att de bara är sagor.
Så möter vi alltså pojken Rian. Hans farfar är nere i byn och fyller på matförrådet. Det knackar på dörren och där står en almander. Han heter Elien och behöver hjälp att hitta sin försvunna stad. Med alla krafter de haft kvar har almandrarna hjälp Elien att fly från skuggvärlden och almandern behöver nu en kraftfull amulett för att kunna öppna porten till de andra almandrarna. Jag kan berätta att detta lyckas men de släpper även ut en stjälare, en hemsk varelse som dödar vid kontakt och som sedan kan ta den dödas form. Rian får även en dyrbar amulett av Elien som hjälp och när de sedan säljer den så dyker hertigens män upp och försöker hitta almandrarnas skatt.
Berättelsen flyter riktigt bra och Peter Bergtings illustrationer (som täcker cirka hälften av böckerna) är mycket bra gjorda även om några känns mer som om de är på skisstadiet. Jag som vuxen avslutade varje dag med en almanderbok. För en inte så snabb läsare tar det förstås längre men böckerna är spännande hela tiden och gör helheten till något att rekommendera varmt.
