He. Far-fetched fiction. 314 sidor.

Kötthuvudet Jack och Eddie the Bear, allas våra hjältar från "The Hollow Chocolate Bunnies of the Apocalypse", är tillbaka. Det har gått några år sedan detektiverna räddade Toy Town från leksaksmakarens elaka tvillings ohyggliga intriger. Under den tid som gått har Eddie varit borgmästare, infört reformer och blivit avsatt (mest pga av att han fick skulden för allt regn som föll på staden). Toy Town har blivit Toy City, men Toy Citys medborgare är inte utan fara. Framför ögonen på många vittnen förgörs alla stadens mekaniska apor (du vet de som hoppar och slår med cymbaler). Gosedjur, dockor, uppvridbara robotor...alla pratar om en stort vitt ljus. Polismästaren och hans skrattande poliskonstaplar tror förstås att det är Eddies fel (han har ju faktiskt varit borgmästare en gång i tiden, och det glömmer man inte snabbt i Toy City). För att rädda sitt skinn (eller rättare sagt sin päls) måste Jack och Eddie än en gång bli partners.

Det här är ytterligare en storslagen roman av min favoritförfattare Robert Rankin. Jag har tidigare yttrat att hans verk är lättlästa men med närmare eftertanke påstår jag numera det motsatta. Sure, de går snabbt att läsa. Sure, historierna är relativt ytliga. Men ju mer man läser av Rankin desto mer inser man att om man önskar förstå alla hans skämt så gäller det att vara uppdaterad. Man måste ha läst alla tidigare titlar för att försäkra sig om att inte missa ett återkommande skämt som lånats från en annan roman. Man måste även läsa om de tidigare för att minnas. Jag talar om trettio romaner, den ena konstigare än den andra. Man vet att Rankin har kommit in i romanen när de återkommande skämten står som spön i backen. Man vet att Rankin har fått upp flytet när historiens handling har hickhackhosta hela helgen. När det flyter för Rankin då kommer referenserna och när referenserna haglar måste man se upp. 

 De första 20-25 romanerna utspelade sig helt och hållet i Brentford, en förort till London. Om jag inte minns fel så är "The Hollow Chocolate Bunnies of the Apocalypse" den första boken som undvek den platsen. Måste säga att det var en besvikelse men Rankins historier håller förstås ändå. Genom att undvika Brentford så försvinner tjogvis med återkommande skämt och referenser. Jag skulle ändå inte rekommendera att börja med den ovan nämnda titeln även om båda romanerna om Jack och Eddie har varit hejdlöst roliga. Det gäller att följa utvecklingen för att förstå nuet. I mitten av The Toyminator svänger handlingen rejält och ger en helt ny dimension (he he he) åt deras värld. För de som gillar komisk Sci Fi och fantasy är Rankin ett måste. Jag vill inte droppa namn som Pratchett eller Holt. De är roliga i sitt lilla hörn av fantasyvärlden. Rankin anser sig inte ens skriva fantasy utan fortsätter på sin fars rövarhistorier (tall stories) och har namngett hans egen genre: far-fetched fiction. En kung i sin genre är han i varje fall.