Hcg. 124 sidor. Första fristående delen i bokserien "I elfte timmen".

Widmark och Lidbeck är två stora barnboksförfattare, kanske de två största nuvarande författarna. Widmark säljer hutlöst med böcker och Lidbeck har fått många priset, bland annat Augustpriset. Nu skriver de en bokserie tillsammans (två utkomna delar hittills) om ett gäng pensionärer som har tröttnat på att bli illa behandlade endast av den orsaken att de är gamla. De tre pensionärerna Dagny, Grace och Osvald träffar varandra på banken när de vägras service. Dagny får inte ta ett lån på 5000 kr till en ny tvättmaskin eftersom hon är för gammal och troligen kommer att kola vippen innan hon hinner betala tillbaka; Grace får inte sätt in pengar eftersom hon kommer med mynt och det blir för mycket arbete för bankpersonalen; och Osvald har förlorat hela sin förmögenhet eftersom banken har köpt dåliga aktier. Och allt verkar vara bankdirektör Noppe Laagerbergs fel. Han är en elak man som verkar hålla på med många skumraskaffärer. Trion bestämmer sig för att hämnas.

Tyvärr lyser Widmarks stil igenom, en stil som är mer pang på rödbetan inlindat i burdusa skämt. Inte någonstans känner jag igen Lidbecks sköna aforismer. Enligt Widmark så var det hans egen idé att samarbeta och hans egen idé att skriva om pensionärer. Om man gillar Lassemajas detektivbyrå kanske man gillar "I elfte timmen" som har samma tempo och är lika snabbt berättad. Eftersom "I elfte timmen" är snäppet över "Lassemajas detektivbyrå" i svårighetsgrad så rekommenderar jag  att man hellre läser "Antikvariat Blå Spegeln".