Titel på boken säger egentligen allt man behöver veta om VAD boken handlar om. Författaren tar upp "fakta" som har blivit vedertagna sanningar i vårt samhälle, t ex att Napoleon var kort, att första människan hette Adam och att grönlänningarna har extremt många ord för "snö". Sedan förklarar han att detta är fel och berättar hur det egentligen står till.

Detta är en bok som jag slukade med hull och hår. Informationen kring varje grej är uppdelat i mycket små stycken vilken gör att boken är lättläst och att man gärna vill läsa en till, och en till. Ungefär som Alfons Åbergs "ska bara". En del information är riktigt intressant och några delar kan man skippa. Alla nötter som inte är nötter blir bara enformigt och uttråkande till slut.

Ulf Ivar Nilsson är även en känd illustratör vars teckningar du säkert kommer att känna igen om du öppnar denna bok. Texten ackompanjeras med enbildsskämt som passar suveränt med innehållet.

Jag kände tyvärr några motsättningar. För det första är titeln ganska usel. Den säger klart och tydligt vad boken handlar om men titeln är alltför lång. Formgivningen av boken känns kiosklitterär, även om det är en relativt ny bok (oktober 2005) så känns den tidigt nittiotal. Om man ska vara källkritisk (och det ska man med tanke på att hela tanken bakom boken handlar om att vara kritiskt kring information) så berättar Nilsson att han har tagit den mesta informationen från vanliga uppslagsverk, utöver där det står något annat. Informationen från dessa andra ställen kan vara allt från program på tv till intervju i tidningen Slitz. Må så vara att boken är populärlitteratur och inte en grad formell men boken hade vunnit på att författarens språk varit mer formellt.

Slutresultatet blir ändå positivt. Jag rekommenderar boken om man vill ha något lätt att läsa och som man inte behöver anstänga sig så mycket med, varken under eller efter läsningen.